Varför kan jag inte bara inse att sommaren är över? Åh, jag vill verkligen att allt ska vara sådär lätt, utan probem och måsten som det var då. Jag deppar inte, absolut inte men det är bara det att jag verkligen börjar känna att jag vill härifrån, "vardagslivet" känns så otroligt segt ärligt talat och jag tröttnar på allt och alla. NÄstan iallafall. 
Verkar som att allt kommer ifatt en. Som att allt skyndar på en och får en att känna sig ganska liten på något sätt. Jag vill verkligen vara någon annanstans just nu.

Jag vill till havet.